AEDP – accelerated experiential dynamic psychotherapy
AEDP utvecklades av Dr Diana Fosha och är en anknytnings- och upplevelsebaserad terapiform med en salutogen utgångspunkt. Det innebär att det läggs stor tonvikt vid klientens positiva resurser, en direkt känslomässig kommunikation och att uppleva och uttrycka känslor på ett mer upplevelsenära sätt. Terapiformen har hämtat inspiration från aktuell forskning i anknytningsteori, affektteori och neuropsykologi. Målet med AEDP är att frigöra den inneboende biologiska förmåga till läkning som vi är rustade med från livets början. Metoden har stöd i neurovetenskap som visar hur nya emotionella erfarenheter förändrar strukturen i hjärnan.
Förändring och utveckling sker kontinuerligt under terapin när patienten får möjlighet att komma i kontakt med djupa genuina känslor av att vara, duga, och känna empati med sig själv och andra i en relation med en personligt engagerad terapeut.
Människan formas av en djup längtan efter att bli sedd, känd och igenkänd av andra. Alla människor delar det fundamentala behovet av att relatera.
Anknytningstrauman och psykisk ohälsa handlar oftast om att vi blivit lämnade ensam med outhärdliga känslor och upplevelser. Att ha erfarenheter av att vara ensam i något outhärdligt som är omöjligt att bära, gör att vi blir rädda för starka känslor och undviker dem till varje pris. Vår erfarenhet säger oss ju att ingen finns där, står ut och orkar finnas kvar, att ingen kan hjälpa oss att reglera starka känslor. Vi kan då också få känslan av att vara ”fel” i sina reaktioner och bli självanklagande, skamfylld och osynlig.
När vi känner oss trygga sänker vi vår försvarsgard och när den garden är nere, aktiveras vår inneboende förmåga till läkning, växande och utveckling. Denna trygghet kan till exempel vara en terapeut som möter oss med varm, personlig och autentisk närvaro och inkännande. I den här typen av terapi har terapeuten som uppgift att finnas där och se klientens resurser, undanröja ensamheten, vara med som en varm och hållande personlig ledsagare ända tills klienten har kunnat möta sin smärta, sorg och ilska och uppleva nya läkande erfarenheter.
Att samtala om det som sker här och nu på ett respektfullt sätt är en del av arbetet. Det här förhållningssättet inspirerar mer eller mindre allt mitt terapeutiska arbete.